Kap 29.

Minnesanteckning; Kvart över ett ringde telefonen. Det var Henry Loman som undrade om jag kunde komma upp till honom imorgon klockan elva prick. Ingen akademisk kvart säger han i ett försök att skämta. Klockan elva sitter jag på hans kontor och undrar vad han vill den här gången. Jag vaknar upp ur mina funderingar till ljudet av en dörr som öppnas och in kliver Henry Loman. Han är en stor man inte för smal inte för tjock. 

- Uh, stönar han dom här trapporna tar kål på mig. Jag ser upp mot honom och ler, kräk tänker jag, och tar hans framsträckta hand. 

- Jag är glad och tacksam över att du kunde komma med så kort varsel. Jag nickar tyst. Henry tittar på klockan, sedan på mig och jag hör hans röst blandas med kaffevagnen som rullar i korridoren. Dörrar öppnas och stängs.

- Det rör ett ämne som har kommit allt mera i blickpunkten, den ekonomiska brottsligheten. Som du säkert förstår kommer det att beröra vårt företag. 

Jag känner genast att något är fel. Henry ser på mig och för en kort sekund ser jag osäkerhet fara över ansiktet. Men han återtar snabbt sitt vanliga uttryck. Och han fortsätter, kommissarie Quelos har varit i kontakt med momsenhetens revisionsavdelning och berättat om en, som han uttryckte saken, gigantisk kupp mot enheten. Att Fiktiv AB:s  krav på kontant utbetalning av fiktiv skatt, grundar sig på ett felaktigt påstående om återköp av ädelstenar. 

- Låter inte bra, säger jag lamt och väntar. 

- Han skall personligen ha varit på enheten och redovisat dokumentation som enligt hans beräkningar visar det verkliga värdet på stenarna. I mötet deltog både chefen för enheten samt några underlydande chefer. Jag har namnen här någonstans. Mot bakgrund av kommissarie Quelos dokumentation fattades ett preliminärt beslut att Fiktiv AB skulle få endast trettio procent av yrkat belopp. Och de skulle ju inte tillnärmelsevis täcka likviditetsbristen. Själv sitter jag och funderar över om Henry Loman vägran att använda Quelos öknamn grundade sig på respekt kanske till och med beundran för Quelos omutliga hederlighet. Och jag undrar också över vad han vill att jag skall göra. Jag ryser. Jag gick in och krävde ändring av enhetens beslut, och en vecka senare fastställde enheten det tidigare beslutet, säger Henry stolt. Människor skulle bara veta, tänker jag, mannen som sitter framför åtnjöt stor respekt här hemma, i vår egen lilla bakgård. 

- Nu oroar jag mig för att han skall gå vidare och försöka stoppa utgivande av Fiktiv AB:s konvertibla skuldebrev. Jag vill att du tar kontakt med de här personerna. Han ger mig ett papper på några namn. Jag ser att många av dem arbetar inom polismyndigheten, flera åklagare och domare. 

- Men är det så bra med tanke på att jag satt med i den kommitté, som skall utreda och komma med förslag om åtgärder mot ekonomiskbrottslighet, och röstade emot de flesta förslagen. Jag ser ut genom fönstret, solen står högt, ljuset sprids av trädgrenarna och stråknippena belyser den breda, hårt trafikerade gatan. Frosten glittrar i skuggorna i väntan på att smälta. Ljudet från bilarna spräcker tystnaden i rummet, en tystnad som inte bådar gott. Vi vill båda vinna den här diskussionen. Jag vrider på huvudet bort från fönstret och fortsätter, mitt ställningstagande, var då, och är fortfarande, att man först måste undersöka vilka effekter man ville åstadkomma och vilka konsekvenser, en åtgärd, egentligen får. Och att det i sin tur kräver kunskaper om den ekonomiska brottslighetens komplexibilitet och de bakomliggande faktorernas ömsesidiga beroende. Och att man faktiskt måste ha i viss framförhållning, helt enkelt därför att då effekterna av en åtgärd kan dröja, kanske flera år. Mina synpunkter föll inte i god jord. Henry förvrider ansiktet till en underlig grimas och jag kan inte låta bli att skratta. 

- Det är ju strålande, säger han som om han menade det. 

- Nä, det är det inte, med tanke på att flera av de personer som du vill att jag skall ta kontakt med också satt med i kommittén. Så jag kan inte göra det du ber mig om. 

Henry reser sig upp och börjar vanka fram och tillbaka i rummet. Han kastar en blick på mig, 

- Kan jag göra något som gör det lättare för dig att tillmötesgå min önskan. Jag vill verkligen ha att du tar kontakt med dem.

 - Nej, tyvärr. 

Henry tar upp en penna som han håller hårt mellan tummen och pekfingret. Han lägger ner pennan och ser mig stint i ögonen. Nu är jag körd tänker jag, jag vet att om Henry inte får som han vill, så kommer hoten. Han har förflyttat många människor uppåt, nedåt i karriären. Jag minns hans blick, den bådade död. Jag går baklänges mot dörren och innan jag stänger den säger jag. 

- Tack för kaffet. 

Jag är nästan hemma vid min egen port när jag känner en krypande känsla i nacken. Jag stannar och vänder mig snabbt om. Men det enda jag ser är en persienn i ett köksfönster som snabbt dras ner. Bilden är borta under loppet av en sekund. Medan jag öppnar dörren tänker jag på Henrys version av våldtäkten. 

”Jag har insett att Veras och min upplevelse skiljer sig åt i väsentliga delar, om vad som egentligen, hände den där kvällen. Det är först nu som jag förstått att jag måste försvara mig och berätta om den fysiska verkligheten från den kvällen. Jag parkerar bilen och Vera bjuder in mig på en drink. Som tack för skjutsen. Innan jag fortsätter min version av händelsen, vill jag här å det skarpaste betona, att jag inte behöver våldta någon, allra minst Vera, så var det sagt. Vi ligger i sängen hårt omfamnande och tumlar runt i flammorna av en nästan outsläcklig åtrå. Vi plågades och plågade varandra i en outsinlig åtrå lika svart som den svarta himlen ovanför oss. Vad jag framför allt minns så var det Veras kärlek till mannen, åtrån efter manligheten som fick hennes hjärta att skälva. Jag minns alldeles klart och tydligt att det var mannen, Henry Loman, som den kvällen var föremål för hennes nästan outsläckliga lust. Och som en bisats vill jag, i det här sammanhanget, infoga att sådant där kvinnotrams, inte på långa vägar, är tillfyllest i det långa loppet”. 

När jag stänger dörren om mig muttrar jag ilsket, bisats, sammanhanget, infoga, jag hatar honom. Jag gläds åt att det inte är till honom som hans käresta skriver glödande kärleksord.

 

 

Sidor: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57