Kap 2.
Tysta vi lyssnar och, som halvt i dröm, tycker vi oss höra kärlekens ström, undrar, varthän, den skall fara, undrar, var källan må vara. Undrar om vi skall mötas om några korta stunder, barn av samma jord och samma stunder. Född blev du och jag att vandra i den gyllene kärlekstriangeln.
Det var förutbestämt, den där sommareftermiddagen, att två par ögon skulle mötas och smälta samman likt en exploderande stjärnsmäll. Det var dagen då Julie vänder sig om och ser mörkt hår, stora bruna ögon, nästan svarta. Ofattbart vacker och för ett ögonblick står jorden stilla och nervändorna liksom korvade ihop sig. Julie känner hur hjärtat börjar bulta och hur andningen hakar upp sig. Hon kan inte ta sina ögon ifrån henne så hon fortsätter att tyst se på henne. Hennes sensuella utstrålning slår emot henne som en brandhärd och rent instinktivt förstår hon att hon står framför en lesbisk variant som hon aldrig tidigare stött på och som hon, blixtsnabbt förstår, kommer att förändra hennes liv. De övriga gästerna i restaurangens övervåning består till största delen av medlemmar i styrelsen för det nya bolaget Fiktiv AB. Tonerna av Begin the Beguine svävar ut i den fuktiga luften när de sätter sig till bords. Utan att ett ord sätter sig Julie och Vera, den ofattbara vackra, bredvid varandra. Vid kaffet lägger Julie sin hand på Veras lår och på damtoaletten kysser hon henne. Bara så. Och så börjar den resa som skulle utplåna allt hon tidigare hade upplevt. Hennes liv skulle komma att kantas av uppbrott, svartsjuka, lidelsefulla återföreningar, anklagelser om otrohet, och kärlek, en kärlek som i all sin styrka var obarmhärtig, och som inte gav någon nåd.
Julie frågar mig om jag älskar henne. Hon tycker om att fråga så. Hon låter mitt hår rinna genom sina fingrar och sträcker lättjefullt ut sig under täcket. Men en vemodig rörelse för hon min hand mellan sina bröst och frågar mig igen om jag älskar henne. Jag svarar att jag gör det och hon ger mig en drömmande blick och hennes bröst hävs av en suck. Besatt av nattens bländande skönhet förklarar jag att hon är min kärleksstjärna och att bara jag kan tyda den.
Julie Almond är utan tvekan en vacker kvinna, runt fyrtio, med honungsblont hår och kattröst. Ögonen har en varm, brun färg och det vänstra ögat skelar lite, precis så där lagom. Vid första påseende får man en känsla av att stå framför en kvinna som är utelämnad på nåd och onåd. Kanske är det kattrösten. Men bakom mjukheten döljer sig en kärna av hårdhet, den varma blicken talar inte sanning. Hon en gåta med sin finslipade känsla för organisation. Det är som hon i grunden redan visste att allt det som hände skulle hända. Allt annat var intet. Hennes inställning till män var ambivalent. Horbockar. Hon var aldrig trogen och hennes äktenskap med Marc Almond hade varit passionerat och stormigt. Darrande av ilska står han framför henne. Vad menar du med det. Hon skrattar honom rakt i ansiktet. Du vet vad jag menar, det är något som du inte är bäst på, skriker hon. Han slår henne så hårt att hon faller omkull. Hon känner ingenting och så kommer vreden och sedan lust. Hon vet det inte än men en dag kommer det att kännas som om alla fönster hade öppnats på vid gavel. Hon kommer att drabbas av kärlekens eld.Allt är så märkligt, jag är inte sådan. Kvinnor har aldrig intresserat mig annat än som potentiella konkurrenter. Jag var så oförberedd. Men nu är jag där. En avvaktande sådan.
Det har gått femton år sedan hon lämnade hemmet. Hennes styvfar följde under flera år hennes förehavanden på avstånd. Han hade ett foto av henne i plånboken och ibland kunde hon komma på honom med att sitta och stirra på det.
- Titta, säger han och för fingret över kortet. Hon är nio år och tittar in i kameran. Hon har kammat håret för ansiktet och fäst det med en klämma. Ögonen ser sorgsna ut. Varför tycker du inte om mig, fortsätter han ömkligt. Jag har väl alltid varit snäll mot dig. Det var sant. Särskilt under senare år då han blev mer framgångsrik. Det står en doft av vädjan omkring honom som får henne att känna kväljningar. En gång frågade han henne om hon älskade honom. Hur kan man ställa en sådan fråga. Jag som bara ville bort ifrån honom. När hon sitter i fönsterkarmen och skådar ut i natten och speglar sig i stjärnornas glans så ser hon att hon är sig själv, i sig själv, och vet att hon att kommer att erövra världen.
Sidor: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57