Epilog. 

 

Under en längre tid hade himlen varit orangefärgad och hela jorden glödde. Den nionde månaden blev allt mörkt. Allt skakade och darrade. Jordbävning. Händerna darrar när pastor Jackson bläddrar i mänsklighetens bok och förstår att vi ingenting lärt. Han reser sig upp med händerna lyfta och ansiktet ihopskryncklat av vrede när han vrålar, dårar, ni tror att ni kan skapa en ny himmel och en ny jord. Vet ni inte att det är vår Herre som har skapat allt. Och det är bara Han som med vishet kan spänna upp en ny himmel och med klokhet breda ut en ny jord. Vi kommer att darra av skräck, för när Han låter sin stämma ljuda, låter himlens vatten brusa och få regnmolnen att stiga vid världens ände, när han låter blixtar ljunga, regnet falla, och sänder ut vindar från sina förråd. Han som vet allt om våra gärningar och där ingenting kan gömmas för hans blickar.  

 

3025,3024,3023.… det tjöt och dundrade från de stora brännkammarna och oljudet ökade i takt med att man höjde trycket i pumparna och turbinerna . De stora rymdfärjorna stod uppradade i fyrfiliga, kilometerlånga rader.  I Vip-loungen, en trappa upp, sitter hela statsförvaltningen samt några av de personer som var involverade i turerna kring Fiktiv AB. 

De omkringliggande vägarna var fyllda med skräckslagna människor. Vi kommer med, lugn. De som inte hade färdbevis trängdes, snubblade fram på landsvägen som irrande väsen i ett feberhett hopp om att komma med. 

- Ge hit. 

- Nej, aldrig i livet. 

- Ge hit biljetten annars slår jag ihjäl dig. Den trasklädda mannen höjer järnröret och slår till, en gång, två gånger… 

- Snälla hjälp mig. 

- Jag vill inte dö. 

- Ta mig ombord. 

- Ni har plats för oss. 

- Era mördare. 

- Ta mitt barn. 

Ett ångestfyllt skrik hörs i kön. 

- Mitt barn. Var är mitt barn. 

De är rädda och kämpar mot alla odds. Vinden blåste våldsamt samtidigt som himlen blev allt rödare, hela jorden glödde och allting på den. Hettan fick dem att drypa av svett och svetten rann nedför deras ansikten och kroppar. De brutala vakterna sorterade snabbt ut de som hade färdbiljett och färdigschippade. Det var bråttom och vakterna ropade entonigt. 

- Nästa, skynda på, om ni vill med. Alla som inte har färdbevis stig åt sidan. Solen blev mörkare och mörkare och månen blir röd och det såg ut som om himlen höll på att försvinna. 

- Resan kommer inte att gå som planerat vi kommer att dö. Hur många fler rymdfärjor kommer att förloras, sade en kön som börjat tvivla. 

- Med Guds hjälp kommer vi att klara oss, sade en man med en ton som inte tillät några protester.. 

- Med Guds hjälp, fnös en kvinna i kön, han har inte varit särskilt synlig den sista tiden. 

- Vi kommer att komma tillbaka när vi befriat jorden från denna förstörelse. Mannen som sa detta träffades, i samma ögonblick, av ett så starkt ljus att det gjorde honom blind. En kvinna med ett dött barn i sina armar lyftes upp bland molnen av en våldsam stormvind. 

- Ta det lugnt. 

Den upphetsade folkmassan tryckte på. 

- Släpp fram mig. 

En ung man skriker. 

- Min hand, han högg av min hand. En vakt som stod gömd i folkmassan slog ned honom och ropade.

- Skynda på. 

Hemma hos familjen Petrogrod packar tvillingsystrarna ned de få tillhörigheter som de få ta med sig. Herr och fru Petrogrod, som valt att stanna kvar, stirrar framför sig medan deras läppar rörde sig som om i bön. Inte ett ord hörs när deras blickar ställer den självklara frågan om det kommer att finnas en fortsättning…… 

 

 

 

                           

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sidor: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57